Lucky?

Ibland saknar jag gamla tider. Då ingenting spelade någon roll, utan man var lycklig precis som det var.
Det känns bara som allt blir svårare och svårare för varje dag som går. Att man ska ta ansvar, börja tänka på hur framtiden ska se ut. Man kan liksom inte längre leva så som man gjorde för bara fem år sedan.
Fan vad skönt det var att vara barn. Synd att tiden bara går så himla snabbt att man knappt hinner njuta. Och att man såhär i efterhand när man blir äldre tänker tillbaka på hur skönt det verkligen var att vara barn.

Jag är rädd för vuxenvärlden. Jag är framförallt rädd över att jag aldrig kommer hitta en man som jag ska trivas med resten av mitt liv. Jag vill att allt ska vara perfekt. Det känns så svårt att uppnå sina förhoppningar.

Haha gud vad jag blev känslosam nu. Men vafan, så är det. Livet blir allt mer seriöst ju äldre man blir. Både trist och bra.
Lycklig ska jag iallafall bli en vacker dag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0